Jóvenes hispanohablantes Spansktalande ungdomar

Los estudiantes de español lengua materna-Curso 1 en el Instituto S:t Erik. De här eleverna läser spanska som modersmål-Kurs 1 på S:t Eriksgymnasiet.

Mi frío Estocolmo Mi nombre es Andree Castro Fuentes. Yo nací en Lima, Perú, así como mi padre y mi madre. Vivo en Suecia desde hace dos años y actualmente me establezco en Estocolmo, la capital. Mi padre vive acá en Estocolmo conmigo y mi madre vive actualmente en Milano, Italia. Mi Frío Estocolmo La mayoría de las personas siempre se han preguntado cuál sería el lugar perfecto para vivir. Muchas de ellas piensan primero en la tranquilidad, otras piensan en la comodidad. Sea como sea, para mí, el lugar perfecto es el lugar donde yo vivo actualmente: Estocolmo, mi hermoso Estocolmo, la capital de Escandinavia. Aquí, es donde me siento en casa. Camino por las calles, así como un pez en el agua, sintiéndome desmesuradamente cómodo y comfortable. La belleza de los bosques, la naturaleza, los edificios y arquitectura; todo es maravilloso aquí. Incluso amo el tan famoso frío invierno, conocido por ser tan helado y oscuro. Para mí todo eso son las riquezas que tiene Estocolmo.

Actualmente se dice que Estocolmo no tiene mucha cultura y es aburrido, pero para mí, no lo es. Sólo hay que mirar alrededor y despejar la vista, no sólo mirar al piso o al frente. Y la gente es demasiado amable, risueña y respetuosa. Por eso y muchas razones más…i Amo mi Estocolmo!

Andree Castro- Globala Gymnasiet

Mitt kalla Stockholm Jag heter Andree Castro Fuentes. Jag föddes i Lima, Peru, liksom min far och mor. Jag bor i Sverige sedan två år tillbaka och inrättar för närvarande mitt liv här i huvudstaden Stockholm. Min far bor här i Stockholm med mig och min mor bor för närvarande i Milano i Italien.

Mitt kalla Stockholm. De flesta människor har alltid frågat sig vilken plats som är mest perfekt att bo på. Många tänker främst på lugnet, andra på bekvämligheten. Hur det än må vara, för mig är den perfekta platsen det ställe där jag bor just nu: Stockholm, mitt vackra Stockholm, huvudstaden i Skandinavien. Det är här som jag känner mig hemma. Jag promenerar fram på gatorna, såsom en fisk i vattnet och känner mig oerhört bekväm och väl till mods. Skönheten hos skogar, natur, byggnader och arkitektur; allt är underbart här. Jag älskar t.o.m. den så berömda kalla vintern, som är känd för att vara så iskall och mörk. För mig är allt detta rikedomar som Stockholm har. Man säger nu att Stockholm inte har mycket kultur och är tråkig, men för mig är den inte det. Man behöver bara se sig omkring och låta blicken klarna, inte bara titta framåt och bakåt. Och människorna är alltför vänliga, leende och artiga. På grund härav och av många andra skäl älskar jag mitt Stockholm!

Andree Castro- Globala Gymnasiet

Andree Castro i Medioteket-Liljeholmen

Una vida casual en Estocolmo Hola, mi nombre es Roana Pereyra. Tengo dieciocho años y soy de nacionalidad peruana. Mis padres son peruanos. Nací y crecí en la capital de Lima, Perú. Ser adolescente, en crecimiento físico y mental, te puede traer grandes cambios, buenos y malos; y no hubo diferencia en mí y en mi vida personal. Jamás me imaginé que las consecuencias de mis actos me llevaran a un país, Suecia. Siempre escuché decir: ”Cómo quisiera viajar y empezar de nuevo” y sin planear o quererlo, simplemente me pasó a mí. No puedo imaginar cómo alguien quisiera eso; sólo por huir de todo? No es tan fácil empezar de nuevo como lo creen, y yo lo sé por experiencia. Tengo en Estocolmo dos años y aún no logro acostumbrarme; motivo o razón no lo sé. Fue tan rápido que imaginé que era un sueño, pero tuve que despertar y entender que tengo un nuevo camino, una nueva vida. No piensen que no me gusta estar aquí, al contrario, como lo dije, aprendí a comprender que a veces hay que mirar el lado positivo o en este caso lo mejor de estar aquí. Estocolmo, te brinda muchas oportunidades: la educación, la cultura; apreciar esos hermosos paisajes, son unas de las cosas o motivos de sacarte una sonrisa y vivir tranquila. Como en todo país, nada es perfecto. En mi opinión, aquí es el clima y la oscuridad. Aquí nada es fácil, es una lucha constante y no hay cosas imposibles para alcanzar las metas que yo quiero. Finalmente, cada día me encanta más el estar aquí y vivir aquí en mi Estocolmo. Roana Pereyra- Globala Gymnasiet

Ett vanligt liv i Stockholm Hej, jag heter Roana Pereyra. Jag är 18 år och är peruanska. Mina föräldrar är peruaner och jag föddes i Perus huvudstad Lima. Att vara tonåring, fysiskt och psykiskt kan utsätta dig för förändringar, goda och dåliga; och det blev ingen skillnad för mig och i mitt personliga liv. Aldrig föreställde jag mig att följderna av mina handlingar skulle föra mig till ett annat land, Sverige. Alltid hörde jag någon säga: ”Hur gärna skulle jag inte vilja resa och börja om på nytt” och utan att planera eller vilja det, kom det helt enkelt att hända mig. Jag kan inte föreställa mig hur någon skulle vilja detta; bara att fly från allt? Det är inte bara så lätt att börja om på nytt som man tror, och det vet jag av erfarenhet. Jag har varit i Stockholm i två år och ännu inte lyckats vänja mig; av vilket motiv eller orsak vet jag inte. Det gick så fort att jag tänkte det var en dröm, men jag blev tvungen att vakna upp och förstå att jag har en ny väg att gå, ett nytt liv. Tro inte att jag inte tycker om att vara här, tvärtom, som jag sa, Jag lärde mig förstå att ibland måste man tänka positivt och i detta fall på det bästa med att vara här. Stockholm erbjuder en många möjligheter: utbildning, kultur; att uppskatta det vackra landskapet, är några av de ting eller motiv som får en att le och leva i lugn och ro. Såsom i varje land är ingenting perfekt. Enligt min mening, här är det klimatet och mörkret. Här är ingenting lätt, det är en ständig strid och det finns ingenting som gör det omöjligt att nå de mål jag vill. Till slut, för varje dag blir jag allt lyckligare över att vara här och leva här i mitt Stockholm.

Roana Pereyra- Globala Gymnasiet

Roana Pereyra- Globala Gymnasiet

Estocolmo, mi pueblo Mi Estocolmo se extiende a una gran parte de mi alma sobre mi personalidad, pensamientos y corazón. Yo crecí y estoy creciendo en la capital de Escandinavia, el lugar donde la gran mayoría de mi vida la he pasado. Momentos emocionales, confrontaciones políticas y más ejemplos que me están formando al hombre que voy a representar en el futuro. Estocolmo es también el lugar donde la tranquilidad por primera vez conoció a la familia Frias Montanares, después de haber estado luchando durante un tiempo frío. Estocolmo no es una ciudad perfecta y eso obviamente me decepciona. Pero esa decepción, luego se transforma a motivación. A mí me gusta Suecia, por su historia moderna, comparándola con las historias de otros países, anotando la crítica constructiva que he dicho anteriormente. Y yo creo que muchos de ustedes pueden comprender mi situación; eso quiere decir; estar decepcionado porque el sistema te limita a las rejas del colonialismo antiguo y muerto. Reflexiono y digo que el Estocolmo que yo conozco me decepciona más que nada por ciertas dependencias administradas por políticos que se mantienen en el silencio. La bestia azul que anteriormente alimentaba a mis pesadillas, se transformó mágicamente a un racista con corbata, que igual con vista más o menos dañada, tiene suficientemente la cara de venir a decir que la diversidad de colores nos daña como pueblo. Pero qué hace el pueblo en contra de esto? Se esfuerza el pueblo para mostrar que este pelado con pelos en la cabeza está mal? Desafortunadamente no. Mientras esto ocurre los colorados solos se están peleando en las calles para mostrar quién tiene la mentalidad más limitada. Mi familia ha caminado en contra de todos las barreras que la bestia de Estocolmo nos ha tirado. Y les puedo contar, que eso es sólo un detalle en el camino que nos llevó del barrio más pobre de Estocolmo, a una isla tranquila y económicamente estable. Mi sueño más grande es poder caminar por estas calles que pertenecen a mi ciudad, sin sentir emociones negativas. Y juro por mi vida, que yo hasta el día cuando yo ya no pueda más quedarme parado en mis pensamientos, será el día que terminaré de luchar por mi Estocolmo. Gabriel Andres Uribe-Kungsholmens gymnasium

Stockholm, mitt folk Mitt Stockholm sträcker sig till en stor del av min själ och min personlighet, tankar och hjärta. Jag växte upp och jag växer i Skandinaviens huvudstad, där den stora majoriteten av mitt liv har utspelat sig. Känslosamma stunder, politiska konfrontationer och flera exempel som håller på att utveckla mig till den mannen som jag kommer att representera i framtiden. Stockholm är också den plats där lugnet mötte för första gånger familjen Frias Montanares efter att ha kämpat i ett kallt krig. Stockholm är inte en perfekt stad och som uppenbarligen gör mig besviken. Men den besvikelsen, förvandlas sedan till motivation. Jag gillar Sverige för sin moderna historia, jämfört med andra länders historia, utan att glömma den konstruktiva kritiken som jag talar om ovan. Och jag tror att många av er kan relatera till min situation, som innebär att bli besviken på grund av systemet som begränsar dessa stängsel av gammal död kolonialism. Genom att upprepa min reflektion av mitt Stockholm känner jag mig besviken mest för tyst politik som administreras av tysta politiker. Den blåa besten som tidigare matade mina mardrömmar, har magiskt förvandlats till en rasist med slips, som även med sin nedsatta syn, har tillräckligt med ansikte för att säga att mångfalden skadar oss. Men vad gör vi mot detta? Strävar vi efter att visa hur fel den här skinnskallen med hår på huvudet har fel? Tyvärr inte. Samtidigt som detta sker så håller de fattiga själva på att bråka med varandra för att visa vem som har den mest begränsade mentaliteten. Min familj har gått över alla barriärer som odjuret från Stockholm har kastat på oss. Och jag kan berätta för er, att det är bara en detalj i den väg som tog oss från en av den fattigaste förorterna i Stockholm, till ett lugnt och ekonomiskt stabilt hem. Min största dröm är att kunna gå dessa gator som tillhör min stad, utan att känna negativa känslor. Och jag svär vid mitt liv, att den dag då jag inte kommer kunna längre stå upp för mina egna tankar, kommer vara den dagen då jag slutar kämpa för mitt Stockholm. Gabriel Andres Uribe-Kungsholmens gymnasium

Gabriel Uribe – Kungsholmens Gymnasium

Recuerdos de mi infancia en Estocolmo Mi nombre es Freya Simon. He nacido y crecido en Estocolmo al igual que mi hermano. Mi mamá es de México y mi papá es de Suecia. Toda la familia de mi papa vive aquí, pero la familia de mi mamá vive en México. Cuando yo era chiquita mis papás me llevaban junto con mi hermano a paseos en Estocolmo. Íbamos a playas y parques de los cuales tengo muchas memorias. Recuerdo cuando iba a nadar y lo frío que estaba el agua pero aún así siempre me metía para jugar. Llevábamos comida, toallas para acostarnos a la orilla del agua, un colchón flotador y una pelota para jugar. También recuerdo que iba a los museos y que nunca dejé de fascinarme de ellos. Como por ejemplo, fui a el museo de los deportes en donde probé la esgrima o también el museo de la ciudad en donde pude hornear pan como lo hacían en la época medieval. Los museos de Estocolmo me gustan mucho porque son construcciones antiguas y bonitas con arquitectura de siglos pasados, algo que cuando era pequeña, era lo menos que me interesaba pues lo más divertido en los museos era ir y hacer muchas actividades que los museos organizan para los niños chiquitos. En los inviernos me acuerdo como jugábamos en la nieve, haciendo figuras de ángeles y después cuando nos aburríamos empezábamos a hacer guerra con bolas de nieve. Aunque por otro lado siempre era trabajoso tener que andar tan arropado. Ahora que soy mayor mi Estocolmo sigue siendo especial para mí. Los veranos son calientes y llenos de aventuras y los inviernos fríos, pero aún así están llenos de risas y quejas por lo mismo. Me gusta caminar por las calles y sentir que el aire está limpio y fresco. Muchas veces cuando voy en el camión y cruzo el puente de Västerlångbron, miro por la ventana y veo lo bonita que es la cuidad, con las pequeñas islas rodeadas por agua y el cielo que se llena de colores cálidos en pleno atardecer. Aunque veo la cuidad cada día siempre encuentro nuevas cosas que la hace más bonita. Freya Simon - Stockholms Estetiska Gymnasium

Minnen från barndomen i Stockholm Jag heter Freya Simon och jag är född och uppvuxen i Stockholm likaså som min bror. Min mamma kommer från Mexico och min pappa kommer från Sverige. Hela min pappas familj bor i Sverige men min mammas familj bor i Mexico. När jag var liten brukade mina föräldrar ta mig och min lillebror runt Stockholm. Vi åkte till stränder och parker som jag har många minnen från. Jag kommer ihåg när jag skulle bada och hur kallt det var i vattnet men hur jag ändå hoppade i för att leka. Vi hade med oss mat, handdukar för att sätta oss vid vattnet, en uppblåsbar madrass och en fotboll för att leka med. Jag kommer också ihåg hur jag brukade gå till museum och hur jag aldrig slutade vara fascinerad av dem. Till exempel fick jag prova att fäktas på idrottsmuseet och jag fick baka medeltidsbröd på stadsmuseet. Jag gillar Stockholms museer mycket eftersom de är gamla fina byggnader med arkitektur från förr i tiden, något som när jag var liten var det som jag intresserade mig av minst eftersom det roliga med museerna var att gå och göra aktiviteterna som de organiserar för de små barnen. På vintern kommer jag ihåg hur vi lekte i snön, gjorde snöänglar och efter att man uttråkat sig började ha snöbollskrig. Medan å andra sidan var det alltid mödosamt att ha på sig så mycket kläder. Nu när jag är äldre är mitt Stockholm fortfarande speciellt för mig. Somrarna är varma och fyllda med äventyr och vintrarna är kalla, men de är ändå fyllda med skratt och klagomål på samma skäl. Jag gillar att promenera längs gatorna och att luften är ren och fräsch. Många gånger när jag åker buss över Västerlångbron, kollar jag ut genom fönstret och ser hur fin staden är, med sina små öar omgivna av vatten och himlen som är fylld av varma färger mitt vid solnedgång. Även fast jag ser staden varje dag hittar jag alltid nya saker som gör den vackrare. Freya Simon - Stockholms Estetiska gymnasium

Freya Simon - Stockholm Estetiska Gymnasium.

La ciudad de Escandinavia, Estocolmo Mi nombre es Alexander, tengo diecisiete años y voy viviendo en Estocolmo como dos años, junto a mis padres que somos de Ecuador.

En una ciudad lejana al norte de Europa y del mundo queda una pequeña ciudad llamada Estocolmo. En ella hay una inmensidad de bosques que llena todo el país entero y una diversidad de lagos e islas que con el agua acompaña alrededor de ella. En esta pequeña ciudad habitan una cantidad de personas, aquellas personas que no les falta la nobleza, tranquilidad y la inteligencia. Cuando van cayendo los meses hacia diciembre y al mismo tiempo el invierno se avecina para acobijar de blanco esta bella ciudad y llenarse de nieve pero igual en la gente hay movimiento, y en el querido verano la ciudad más se llena de felicidad y acompaña el sol con más tiempo llenando de sonrisas de ver el bello sol. A la ciudad no le falta la tranquilidad, hermosura y belleza porque esta es la ciudad que decide en Escandinavia.

Alexander Proaño-Thorildsplans gymnasium

Skandinaviens stad, Stockholm.

Mitt namn är Alexander och jag är 17 år och har bott i Stockholm ungefär två år tillsammans med mina föräldrar som kommer från Ecuador som jag. I en avlägsen stad i norra Europa och i världen ligger en liten stad som heter Stockholm. I denna finns en mängd skogar som fyller hela landet och en mångfald av sjöar och öar som följer med vattnet runt omkring denna. I denna lilla stad bor en mängd människor och hos dessa människor saknas inte storsinthet, lugn eller intelligens. När det på höstkanten lider framåt december månad och samtidigt vintern står för dörren och snart ska hölja denna vackra lilla stad i ett vitt täcke och fylla den med snö blir även människorna upplivade och under sommaren som är så älskad fylls den lilla staden av ännu större lycka och man ägnar mer tid åt solen och staden fylls med allas leenden i det vackra solskenet. I den lilla staden råder ingen brist på lugn, skönhet och prakt för det är staden som är avgörande för Europa.

Alexander Proaño-Thorildsplans gymnasium

Mi vida en Estocolmo Cuando llegué a Suecia vi que era un país cosmopolita , con habitantes de varios países. Está ubicado al norte de Europa, limita al oeste con Noruega y al este con Finlandia. Y su capital es Estocolmo donde actualmente vivo. Es una ciudad muy bonita , es fenomenal! Mi nombre es Iván. Tengo diecisiete años. Nací en Bolivia en la ciudad de Santa Cruz . Cuando llegué a Suecia a los ocho años, para mí fue un cambio radical porque en Bolivia me sentía feliz con mi familia; pero de repente todo cambió cuando mis padres decidieron viajar a Suecia.Para mí fue un viaje largo prácticamente de un extremo al otro del planeta tierra. Cuando llegué a Estocolmo yo me sentí solo,triste, desorientado, viviendo con personas extrañas de diferentes idiomas. Fue muy difícil acostumbrarme , me costó aprender mucho el idioma sueco. Era como empezar de cero , hacer amigos,el idioma, conocer personas, conocer nuevos lugares, nuevas costumbres, acostumbrarme a un sistema nuevo , hasta un cambio en la alimentación; realmente me encontraba en una etapa llena de dificultades. Por otro lado, me encontré con personas que decían cosas malas de Suecia, que tenía un clima muy frío donde se vive más tiempo el invierno que el verano ; que el invierno es un clima muy deprimente, que los habitantes suecos ,que son racistas, etc, etc. Durante tres o cuatro meses vivíamos en un departamento que apenas salíamos a comprar alimentos porque no conocíamos bien la ciudad de Estocolmo .Fueron los días más terribles de mi vida porque me sentía encerrado como en una jaula sin poder salir a ningún lado; apenas conocía alrededor del edifico donde vivíamos. Después de un tiempo cuando empecé ir al colegio, mi vida fue cambiando poco a poco ; pude hacer amigos , conocer personas muy amables , humildes que nos ayudaron; y gracias a esas personas fabulosas, conocí mucho mejor Suecia, especialmente Estocolmo; su cultura , historia, gente y el sistema de vida. No me pareció tan mal como me habían contado; el invierno tiene sus cosas buenas porque hay bastante nieve donde hay muchas actividades ; diferentes tipos de deporte inclusive. En mi país no hay nieve y a mí me encanta la nieve. He aprendido algunos deportes en la nieve como esquiar, patinar y también ir en un trineo pequeño “pulka” ,es divertido. Ahora me gustan hasta sus comidas , platos típicos, ver la ciudad tan bonita! Me siento mejor ahora; y voy conociendo nuevas personas , vivimos mejor con mi familia aquí en Estocolmo. Me adapté al sistema de Suecia ya que me parece muy interesante y sigo mi vida aquí en mi ciudad querida, en Estocolmo.

Ivan Quiroz-S:t Eriksgymnasiet

Mitt liv i Stockholm När jag kom till Sverige, märkte jag att det var en kosmopolitisk stad med invånare från flera olika länder. Den ligger i norra Europa och gränsar i väster till Norge och i öster till Finland och dess huvudstad är Stockholm, där jag bor för närvarande. Det är en mycket vacker stad, helt fantastisk! Jag heter Ivan och är 17 år. Jag föddes i Bolivia, i staden Santa Cruz. När jag kom till Sverige vid 8 års ålder, innebar det en total förändring för mig för i Bolivia kände jag mig lycklig med min familj; men plötsligt förändrades allt, då mina föräldrar beslöt sig för att resa till Sverige. För mig blev det en lång resa, praktiskt taget från ena ändan till den andra på planeten Jorden. När jag kom till Stockholm, kände jag mig ensam, ledsen och vilsen bland konstiga personer som talade olika språk. Det blev svårt att vänja sig, det var mycket jobbigt för mig att lära mig det svenska språket. Det var som att börja om från ruta ett, skaffa mig vänner, språket, lära känna nya personer och platser, nya vanor, anpassa mig till ett nytt system och till och med andra maträtter; jag befann mig verkligen i ett mycket svårt läge. Dessutom träffade jag människor, som talade illa om Sverige, att klimatet var mycket kallt, att vintern varade mycket längre än sommaren; att det var mycket deprimerande med den långa vintern, om att svenskar var rasister osv., osv. Under tre eller fyra månader bodde vi i en våning, vi gick knappt ut för att köpa mat, för vi kände inte till staden Stockholm så bra. De var de mest förskräckliga dagarna i mitt liv, för jag kände mig instängd som i ett fängelse utan att kunna ha någonstans att ta vägen. Jag kände knappt till omgivningarna där vi bodde. Efter en tid, då jag börjat gå i skolan, började mitt liv så småningom förändras; jag kunde skaffa mig vänner, lära känna mycket vänliga och enkla personer som hjälpte oss; och tack vare dessa underbara personer lärde jag känna Sverige mycket bättre, framför allt Stockholm; dess kultur, historia, människor och levnadsvanor. Jag tyckte inte att det stod så illa till som man hade sagt till mig; vintern har sina goda sidor, för det finns en hel del snö, där man kan bedriva diverse aktiviteter, inklusive olika slags sport. I mitt land finns ingen snö och jag älskar snö. Jag har lärt mig några vintersporter som att åka skidor och skridskor och även att åka på en liten kälke som kallas ”pulka” är roligt. Jag tycker nu om svensk mat, typiska rätter och att se på staden som är så vacker! Jag känner mig bättre nu; och jag kommer att lära känna nya personer, jag och min familj har ett bättre liv här i Stockholm. Jag har anpassat mig till det svenska systemet, för jag tycker det är mycket intressant och jag går vidare med mitt liv här i min älskade stad, i Stockholm. Ivan Quiroz-S:t Eriksgymnasiet

Ivan Quiroz-S:t Eriksgymnasiet

Estocolmo, La ciudad que duerme. Mi nombre es Dante, Nací en Argentina y llegué a Suecia a los cinco años. Estocolmo, mi pueblo… Estocolmo. Estocolmo, la ciudad que duerme. Estocolmo vos vivís como pueblo; Tenés corazón de pueblo, pero un cuerpo de ciudad. Mi Estocolmo tan quieto, y tan tranquilo sos vos, Estocolmo. Cuando el sol te mira reís como un idiota enamorado, pero cuando él se va nos deja con tu tristeza. Mostrás tu belleza sólo cuando te alumbra la luna o cuando te escondés bajo nieve. Mi pueblo Estocolmo, que esconde su racismo, su odio y su gente degenerada, tras los muros impenetrables por la visión pero transparentes para nuestras mentes. Mi querido Estocolmo… mi odiado Estocolmo. Sos una representación pura de idiotismo e inteligencia. Este pueblo que no cambia con el mundo pero con sí mismo, este pueblo que es lo que era y lo que nunca fue. Cuando camino por tus calles Estocolmo, yo veo los hambrientos y los satisfechos, los que se quieren hacer notar y los que pasan sin mirar. Cuando paso por tus calles me demuestras cuánto me mienten, cuando me dicen que todos somos iguales, acá con vos… Mi Estocolmo Cuando camino por tus calles escucho los pájaros cantando en el silencio de tu pueblo. Cuando camino por tus calles siento el frío en tu aliento y la dureza en tu piel. Mi Estocolmo, vos sos la única ciudad en el mundo que me deja confundido. Amado Estocolmo, Mi pueblo… Estocolmo. Estocolmo, la ciudad dormida.

Dante Cosentino

Stockholm, Den sovande staden.

Jag heter Dante, Jag föddes I Argentina och kom till Sverige vid fem års ålder. Stockholm, min by… Stockholm. Stockholm, staden som sover. Stockholm du lever som en by; har en bys hjärta men stads kropp. Mitt Stockholm, du är så tyst, och så lugn, Stockholm. När solen ser på dig så ler du som en förälskad idiot, men när den försvinner lämnas vi med din sorg. Du visar din skönhet endast när månen lyser på dig eller när du täcks av snö. Min by Stockholm, som gömmer rasismen, sitt hat och sitt degenererade folk bakom murar, ogenomträngliga för synen, men genomskinliga för våra sinnen. Mitt kära Stockholm… Mitt hatade Stockholm. Du är en representant utav ren idioti och intelligens. Denna by som inte ändras med världen men med sig själv, denna by som är det den var och det den aldrig varit. När jag går genom dina gator Stockholm, ser jag de hungriga och de mätta, de som vill synas och de som man passerar utan att se. När jag vandrar genom dina gator visar du hur de ljuger för mig, när de säger att vi alla är lika, här hos dig… Mitt Stockholm. När jag går genom dina gator hör jag hur fåglarna sjunger i ditt folks tystnad. När jag går genom dina gator känner jag kylan i din anda och hårdheten på ditt skin. Mitt Stockholm, du är den enda staden i hela världen som lämnat mig förvirrad. Älskade Stockholm, min by… Stockholm. Stockholm, den sovande staden.

Dante Cosentino – Intern.Engelska Gymnasiet Södermalm.

Dante Cosentino – Intern. Engelska Gymnasiet Södermalm

LA LEJANA CUIDAD DE ESTOCOLMO

Mi nombre es Mauricio Vega, nacido en Colombia. Hijo de padres colombianos. Actualmente vivo en Estocolmo, Suecia. La cuidad demócrata que hace un par de años me acogió entre sus tierras unidas por lagos, con su soledad y su complaciente ambiente de tranquilidad. Me enorgullece vivir entre tan bella naturaleza y admiro como su gente cuida de ella. Estocolmo con su riqueza hace que cada vez más gente quiera venir aquí. Su cultura y sus estructuras hacen que el turismo disfrute más de ella. La vida en esta lejanía no se compararía con ningún otro lugar. Estocolmo abrió sus puertas y me dejó entrar ahora, me ha eseñado su idioma y seguiré aquí para progresar. Sus abrazadoras estaciones del año que nos deja disfrutar de la florida primavera, del calor del verano, del amarillo, rojo y húmedo otoño, y del blanco y frío invierno. Me complace decir que vivo aquí en Estocolmo.

Mauricio Vega – Blackebergs gymnasium

Den avlägsna staden Stockholm Mitt namn är Mauricio Vega och jag är född i Colombia av colombianska föräldrar. För närvarande bor jag i Stockholm i Sverige. Den demokratiska staden som för ett par år sedan tog emot mig bland sina markområden, förenade med varandra av sjöar, med sin avskildhet och sin behagfulla lugna miljö. Jag är stolt över att bo i en sådan vacker natur och jag är full av beundran av hur människorna vårdar den. Stockholm åstadkommer genom sin rikedom att fler och fler människor vill komma hit. Dess kultur och dess struktur gör att turister får njuta mer av den. Livet i denna avskildhet kan man jämföra med någon annan plats, Stockholm öppnade sina portar och lät mig komma in och har nu lärt mig sitt språk och jag ska fortsätta här att gå framåt. Dess underbara årstider som låter oss njuta av den blomstrande våren, sommarens värme, den fuktiga hösten som skiftar i gult och rött och den kalla vita vintern. Jag är mycket nöjd med att säga att bor här i Stockholm.

Mauricio Vega – Blackebergs gymnasium

Mauricio Vega – Blackebergs gymnasium

UN POEMA PARA MI ESTOCOLMO. Hola me llamo Natalia, tengo dieciséis años y he vivido en Suecia alrededor de seis años con mi mamá. Crecí en México, el país donde mi mamá nació, mientras mi papá y yo nacimos en los Estados Unidos. Mis papás son divorciados y él ha vivido en los Estados Unidos toda su vida. Yo me mudé a México cuando tenía catorce meses y por eso diría que soy mexicana más que otra cosa. Vivir en Suecia ha sido algo muy diferente considerando la cultura y la gente pero he crecido como persona y ganado mucha experiencia. Aquí he escrito un poema dedicado a Mi Estocolmo.

Mi Estocolmo, una bella ciudad. Hermosa es tu gente, llena de libertad.

Somos tantos compartiendo , el mismo mundo, una diversidad. Pero a pesar de eso, nos desarrollamos juntos, como una igualdad.

Mi Estocolmo, con tanto que ofrecer.. Naturaleza y riqueza. Tú continúas a crecer

Una ciudad que lucha para poder florecer. Aunque hace mucho frío, a tu gente logras convencer.

Mi Estocolmo, cuatro estaciones, el año va lento. Primavera, verano, otoño e invierno. No hay que quejarse, sólo disfrutar del momento.

Yo entiendo que no eres perfecto. Como siempre, hay gente buena y gente que falta el respeto. Aquí un consejo: no te preocupes, sigue contento. Como cualquier otra cosa, todo tiene su defecto.

Natalia Burick Freudenberg- Intern. Engelska Gymnasiet Södermalm

Mitt Stockholm, en fin stad. Vacker är ditt folk, full av frihet.

Vi är många som delar samma värld, en mångfald. Men trots det utvecklas vi tillsammans som en likhet.

Mitt Stockholm, Med så mycket att erbjuda. Natur och rikedom. Du fortsätter att växa.

En stad som kämpar för att blomstra. Även om det är mycket kallt, lyckas du övertyga ditt folk.

Mitt Stockholm, Fyra säsonger, året går sakta. Vår, sommar, höst och vinter. Man ska inte klaga, bara njuta av tiden.

Jag förstår att du inte är perfekt. Som alltid finns det goda människor och respektlösa människor. Här är ett litet tips: Oroa dig inte, fortsätt att vara glad. Precis som något annat, har allt sina brister.

EN DIKT TILL MITT STOCKHOLM.

Natalia Burick Freudenberg- Intern. Engelska Gymnasiet Södermalm

Natalia Burick Freudenberg – Intern. Engelska Gymnasiet Södermalm

El verano sueco Mi nombre es Gianna. Nací en Estocolmo, Suecia. Mi madre es peruana y mi papá cubano. Llegaron a Suecia cuando eran jóvenes. Vivo con ambos actualmente. ……..Cuando los suecos hablan sobre Estocolmo, sólo cuentan del verano. Creo que entiendo por qué. El verano sueco, es, pues, el orgullo sueco. Para algunos sólo es una temporada pero yo sé, que es el único tiempo del año donde Estocolmo y su gente se sienten vivos: respiran, viven y se ríen. El frío y la oscuridad se olvida y desaparece de la ciudad y la gente lo reemplaza con alegría, caminando por las calles en el centro debajo del cielo con el sol que nunca baja. Me siento feliz disfrutando de la brisa y el verdor de los árboles. Me siento tranquila bañándome en los lagos que rodea la ciudad. Me siento en casa. En Estocolmo nací y crecí y mis recuerdos siempre están allí. ------------------------------------------------------------------------------------------------------------Jag heter Gianna. Jag föddes i Stockholm, Sverige. Min mamma är från Peru och min pappa är från Kuba. De kom till Sverige som tonåringar. För närvarande bor jag med båda. …….När svenskar pratar om Stockholm, så berättar de bara om sommaren. Jag tror jag förstår varför. Den svenska sommaren är väl, den svenska stoltheten. För andra är det nog bara en årstid, men jag vet att det är den enda tiden på aret där Stockholm och sitt folk känner sig vid liv. De andas, lever och skrattar. Kylan och mörkret glöms och försvinner från staden och folket. Det ersätts med glädje. När jag går ner för gatorna i staden, under himlen, med solen som aldrig går ner, känner jag mig lycklig. När jag njuter av vinden och grönskan av träden, känner jag mig lugn. När jag badar i sjöarna som omringar staden, känner jag mig hemma. I Stockholm är jag född och uppvuxen. Och mina minner för alltid stannar.

Gianna Sierra Chavez – Intern. Engelska Gymnasiet Södermalm

Gianna Sierra Chavez- Intern. Engelska Gymnasiet Södermalm

Un poema para Estocolmo* En dikt till Stockholm** iHola! Yo me llamo Tamara Kobayashi y vivo en Estocolmo desde que cumplí los nueve años. Antes vivía en España, el lugar donde yo nací. Mi padre también viene de España y mi madre es sueca-japonesa. Yo vivo aquí con mi madre y mi padre todavía vive en España. *Ciudad llena de recuerdos, calles y edificios hechos de piedra, aguas puras como el cristal, que lucen bajo el sol y los árboles que bailan con el viento. *Con pasos rápidos vamos aunque no tengamos prisa con la cabeza hacia abajo para no mirar para arriba. *Pero su belleza me sorprende aún más cada día con una alegría que me hace reir y me hace soñar. *Cuando la noche viene, te da la bienvenida con luces rayantes, música y un beso de acogida. *Y todas estas ilusiones nos llevan en un camino que no va a ninguna parte.’ *Sólo va a mostrar su horizonte eterno, que desde siempre ha vivido. Mi Estocolmo, sólo nos deja boquiabiertos y enamorados de la vida.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------Hej! Jag heter Tamara Kobayashi och har bott i Stockholm sedan jag var 9 år gammal. Förut bodde jag i Spanien, platsen där jag födde. Min pappa kommer också från Spanien och min mamma är svenskt-japanskt. Jag bor här I Stockholm med min mamma och min pappa bor fortfarande I Spanien.

**Stad fylld med minnen, gator och byggnader gjorda av sten, klara vatten som är glas och

!

träden som dansar med vinden. **Med snabba sted går vi även om vi inte har bråttom, med huvudena vända mot marken för att inte kolla upp. **Men sin skönhet förundrar mig mer och mer varje dag med en glädje som får mig att le och får mig att drömma. **När natten kommer, hälsar den dig välkommen, med glittrande ljus, musik och jubel. **Alla dessa ambitioner för oss på en väg som ibland tar oss till vår dröm. **Hon kommer bara visa en eviga horizont som alltid har levt. Stockholm, kommer att lämna dig med öppen mun och kär i livet. Tamara Kobayashi – Norra Real gymnasium

Para ti Estocolmo: Mi nombre es Jhonatan. Yo nací en Perú, mis padres también son de Perú. Vivo en Suecia desde el año 2011. Actualmente vivo con mis padres en Rågsved, hace cuatro años que resido en Estocolmo. Aquellas personas, incluyéndome, a ti Estocolmo te admiramos por lo que tienes y por tus hermosos paisajes, eres bello por donde te miren, por estar rodeado de tanto paisaje bonito, que no importa la estación que sea, en invierno cuando te tornas de blanco y al mismo tiempo con tu oscuridad dando una sensación de rudeza y tranquilidad. En primavera y verano, donde más te gusta presumir de tus colores y en otoño, es cuando muestras tu lado más sentimental como si un gran amor te hubiese abandonado al ver tus hojas caer al suelo como si fuera tu llanto. Por eso y mucho más me gusta vivir aquí en mi Estocolmo. -------------------------------------------------------------------------------------------------------------Mitt namn är Jhonatan. Jag är född i Peru, mina föräldrar är också från Peru. Jag bor i Sverige sedan 2011, för närvarande bor jag med mina föräldrar i Rågsved. Jag har bott i Stockholm i fyra år. För mig Stockholm Andra personer, inklusive jag, Stockholm vi beundrar dig för det du har och alla dina vackra landskap, du är vacker vart man än ser, för att vara runtomkring så vackra landskap, vilket kvittar vilken årstid det är, på vintern när du fylls med vitt snö och samtidigt med ditt mörker som ger en känsla av raskt och lugn. På våren och sommaren, när du som mest gillar att skryta om dina färger och på hösten, som är när du visar din sentimentala sida som om din stora kärlek skulle ha lämnat dig när man ser dina löv falla till marken som tårar. Det är därför och många fler saker som gör att jag gillar att bo här i mitt Stockholm

Jhonatan Fernández Huamán – Globala Gymnasiet

Jhonatan Fernández Huamán – Globala Gymnasiet

Estocolmo y tu futuro. Me acuerdo de aquellos días, días de lluvia cuando miraba a niños y adultos por las calles, con baldes grandes para poder recoger el agua que caía del cielo y luego poder bañarse. En aquellos días cuando tenía que estar en casa a más tardar a las seis de la tarde por el peligro afuera en las calles de Honduras. Tan sólo a los seis años fui separado de mi familia para abordar en un avión, viajar hasta Suecia y comenzar una nueva vida. El tiempo libre, el frío y el idioma fue lo más difícil para mí al principio, hasta pensé que era un lugar del polo norte, pero estaba equivocado;, a los siete años me di cuenta de qué lugar era. Suecia era un país grandioso, el único lugar en mi mente donde podría pasar el tiempo de mi vida. Estar en la escuela con mis compañeros, jugar en la nieve blanca y estar afuera hasta más tarde sin preocuparme del peligro; todo eso era muy divertido. Para mí, Estocolmo es mi hogar y creo que no hay mejor lugar para mi desarrollo como en esta ciudad;, aunque con esa clase de chicos que andan con cuchillos en el bolsillo, no tengo de qué asustarme ya que en los países de donde provengo la gente muere todo el tiempo. Cuando me paro después de terminar la escuela miro al cielo, aunque me sienta solo, deprimido o mal, sé que Estocolmo tiene sus lados grandiosos que me dan ganas de seguir viviendo en este país, sé que la gente en este país es valorada más que en otros países. Aunque las cosas vayan mal, siempre tendrás mas oportunidades hacia tu futuro. Mi futuro está aquí, en Estocolmo.

Mario Martin López – Sthlm Science & Innovation School

Stockholm och din framtid

Stockholm och din framtid Ja kommer ihåg dagarna, dagar av regn då jag såg barn och vuxna på gatorna, med stora hinkar för att behöva hämta vatten som föll från himmeln för att sedan kunna bada. De tiderna när man var tvungen att vara hemma senast klockan sex på kvällen för att det var farligt utanför hemmet i Honduras. Bara vid sex år var jag separerad från min familj för att gå på ett flygplan, flyga ända till Sverige och påbörja ett nytt liv. Den lediga tiden, kylan och språket var det svåraste för mig i början, jag tänkte till och med att det låg i nordpolen, men jag hade fel, vid sjuårsåldern lade jag märket till vad Sverige var. Sverige var ett storslaget land, den enda platsen i åtanke som jag skulle kunna ägna mitt liv i. Vara i skolan, mina kompisar och andra människor, det var roligt att vara med dem, leka i den vita snön och vara ute sent utan att behöva oroa mig efter fara. För mig är Stockholm mitt hem och jag tror inte att det finns bättre ställe för min uppväxt, även med sortens killar med kniv i sin ficka behöver jag inte bli rädd, i länderna jag kommer ifrån där folk hela tiden. När jag går ut ur mitt klassrum efter att ha slutat skolan kollar jag upp i himmeln, även fast jag känner mig ensam, deprimerad eller dålig, vet jag att Stockholm har sina fantastiska sidor som ger mig viljan att fortsätta leva i detta land, jag vet att alla människor i detta land har samma värde, mer än i andra länder. Även fast saker går fel finns det fler möjligheter för din framtid, i Stockholm.

Mario Martín López – Sthlm Science & Innovation School

Mario Martín López – Sthlm Science & Innovation School

Te quiero y no quiero Estocolmo. Te quiero y no quiero Estocolmo Me llamo Kelly y tengo dieciséis años. El 27 de agosto en 1998 nací en el hospital Södersjukhuset en Estocolmo. Mi mamá es de Cuba y mi papá es de Rusia y República Dominicana. Hay días que me quiero ir de Estocolmo, días que me deprimo porque no quiero estar aquí. Hay días que prefería estar en otra ciudad o hasta en otro país, cuando me quisiera ir del clima frío y del ambiente que me molesta. A veces no entiendo qué hago en Estocolmo, porque siento que me he cansado de estar aquí, estar en lo mismo todos los días, sin cambios y cosas nuevasLas épocas del año se distinguen muy de prisa. Cuando llega noviembre, los días son fríos y oscuros pero lo peor de todo es el invierno, el intenso invierno cuando los días se hacen eternos. Son las dos épocas del año cuando más ganas tengo de irme de Estocolmo. Pero cuando llega la primavera con sus colores que alegran los días y cuando salen las flores preciosas, me siento bien. Me siento bien y me olvido de que me quiero ir de Estocolmo. Y el verano me hace feliz, los lagos se llenan de risas, las calles se llenan de jóvenes y familias disfrutando el calor y los helados, cada gota de agua que rodea la ciudad, brilla de la luz del sol y el ambiente está alegre. Yo creo que la ciudad se ve más bonita cuando estamos en verano, con los barcos en el agua y todos los edificios se ven más lindos que en el invierno. Es como que todo luce más en el verano. Pero aunque el invierno es una época de frío y oscuridad, la ciudad también se ve bonita en el invierno. Con las luces en las calles, la nieve que llena los árboles y con el agua que se convierte en hielo. El invierno hace sentir que el tiempo para, es que todo se ve tan tranquilo, como que no pasaran las horas, y aunque el frío me congela desde los pies hasta la cabeza hay algo en el ambiente que igual me alegra. Igual me gusta mi Estocolmo.

Kelly Miranda – Klara norra gymnasium

Jag älskar dig, men ändå inte Stockholm Jag heter Kelly och är 16 år. 27 augusti 1998 föddes jag på Södersjukhuset i Stockholm. Min mamma är från Kuba och min pappa är från Ryssland och Dominikanska republiken. Det finns dagar då jag vill åka från Stockholm, dagar då jag blir deprimerad för att jag inte vill vara här. Det finns dagar då jag hellre skulle vilja vara i en annan stad, till och med i ett annat land, då jag vill lämna det kalla klimatet och stämningen som stör mig. Ibland förstår jag inte vad jag gör i Stockholm, för att jag känner att jag är trött på att vara här, på att göra samma saker varje dag, utan ändringar och nya saker. Årets årstider skiljer sig åt snabbt. När november kommer, är dagarna kalla och mörka men värst av allt är vintern, den intensiva vintern då dagarna gör sig oändliga. Det är dem två årstiderna då jag som mest vill lämna Stockholm. Men när våren kommer med sina färger som glädjer dagarna och alla vackra blommor, känns det bra. Det känns bra och jag glömmer att jag vill lämna Stockholm. Och sommaren gör mig lycklig, sjöarna fylls med skratt, gatorna fylls med ungdomar och familjer som njuter av värmen och glassarna, varje droppe vatten som omringar staden skiner av solljuset och det är en glad stämning. Jag tror att staden ser finare ut när det är sommar, med båtarna i vattnet och alla byggnader ser finare ut än på vintern. Men även om vintern är en kall och mörk årstid, ser staden även fin ut under vintern. Med alla ljus på gatorna, snön som täcker träden och vattnet som omvandlas till is. Vintern gör så att det känns att tiden stannar, allt ser så lugnt ut, som att timmarna inte går och även om kylan fryser mig från tår till huvud finns det nått i stämningen som jag ändå glädjer mig. Jag gillar ändå mitt Stockholm.

Kelly Miranda

Mi bello y aburrido Estocolmo. Me llamo Days y soy cubana por nacimiento. Mi madre y mi padre son nacidos en Cuba. La mayoría de mi familia está aquí en Suecia, menos mi tíos y mis abuelos. Tengo una hermana y un hermano que me llevan doce años por parte de padre y de madre, además otra hermana mayor que vive en Cuba con su familia. Mis padres son divorciados pero es mi madre quien tiene mi custodia, algunos fines de semana me lo paso con mi padre pero no vivo fijamente con él. Estocolmo es la ciudad que abrió sus puertas cuando yo llegué en el 2006. Aunque no haya nacido aquí lo considero mi hogar igual que La Habana. He vivido aquí un poco más de la mitad de mi vida y aún así me quedan cosas lindas por conocer. En estos 8 años y medio siempre he vivido al sur, aproximadamente dieciocho minutos del centro en tren. Esta ciudad es hermosa pero no le prestamos la atención que se merece. Muchos que viven aquí no la aprecian lo suficientemente, por la simple razón que siempre están aquí a pocos minutos de distancia. Una de las cosas que más me gusta es el barco que puedes coger hacia la otra parte de la ciudad. Otra cosa que me llama mucho la atención son las casas antiguas, su construcción y distribución.. Lo que menos me gusta es que hay muy pocas cosas, lugares para los menores de edad. Es en el verano cuando hay mas vida, la gente es más sociable y se planifican muchas más actividades en el exterior. Si comparamos, en el invierno es más monótono y oscurece temprano lo cual hace que la gente esté temprano en su casa. Como todo, nada es perfecto

algunos países son demasiado calurosos y otros demasiado fríos; por eso hay veces que uno quiere huir al calor y dejar el abrigo en casa. Bueno esto fue todo lo que tenía que decir; espero que les guste. Days Llanos Hernandez – Klara norra gymnasium

Mitt vackra & tråkiga Stockholm. Jag heter Days och jag är född på Cuba. Mina föräldrar är födda på Cuba. Dem flesta i min familj är här i Sverige, förutom mina mor- farbröder och mor ochfarföräldrar. Jag har en syster och en bror som är 12 år äldre än mig , men även en till äldre syster som bor på Cuba med sin familj. Mina föräldrar är skilda men det är min mamma som har vårdnaden, vissa helger är jag hos pappa men jag bor inte hos honom. Stockholm är staden som öppnade sina dörrar för mig när jag kom hit 2006. Även om jag inte är född här så ser jag det som mitt hem precis som Havanna. Jag har bott här i lite mer än halva mitt liv men det finns fortfarande fina saker som jag inte lärt känna än. Under dessa 8 och ett halvt år har jag bott söderut, ca 18 min från stan med tåg. Den här staden är vacker men vi ger inte den uppmärksamheten som den förtjänar. Många som bor här uppskattar den inte tillräckligt, av den enkla anledningen att dem alltid är bara några minuter ifrån. En av alla saker jag gillar är båten man kan ta till andra sidan staden. En till sak som väckt mitt uppmärksamhet är husen, den gammalmodiga kontruktionen och uppbyggnaden. Det som är värst är hur lite aktiviteter och ställen det finns för ungdomar att besöka. När sommaren kommer finns det fler saker att göra utomhus, allt får liv och människorna blir automatisk trevligare. Ifall vi jämnför med sommaren är vintern en tråkig årstid då inget händer, solen går ner tidigt vilket gör att man bara vill hem tidig. Som sagt är inget perfekt vissa länder är alltför varma medans andra är för kalla, ibland får man bara lust att fly från landet och lämna den tjocka jackan hemma. Så det var allt jag hade att säga om Stockholm hoppas ni gillade det. Days Llanos Hernandez- Klara Norra

Mi Kunsträdgården Hola, mi nombre es Claudia y tengo dieciocho años de edad. Estocolmo es un lugar muy especial para mí porque este fue el lugar que me abrió las puertas brindándome muchas oportunidades cuando llegué a Suecia hace dos años. El primer año que estuve en Suecia, fue prácticamente un martirio ya que extrañaba mi familia en Chile, el cual es el país de donde yo provengo; pero al pasar el tiempo, y los años comencé a conocer diferentes lugares hermosos y gente nueva. Comencé a adaptarme poco a poco hasta lograr sentirme parte de este hermoso país y preciosa ciudad que es Estocolmo. De Estocolmo, Suecia tengo sólo una palabra que es: agradecimiento, porque ha sido mi segundo hogar, el cual me recibió con los brazos abiertos y dentro de ellos lleno de oportunidades, de surgir y ser alguien en la vida. El lugar que más me gusta de Estocolmo es Kunsträdgården “Los jardines del rey” porque en ese lugar se reúnen personas de diferentes culturas, y es un lugar lleno de vida, aunque cada uno de los lugares de esta ciudad son muy lindos y encantadores. Min kungsträdgård Hej mitt namn är Claudia och jag är 18 år gammal. Stockholm är en väldigt speciell plats för mig eftersom detta var platsen som öppnade dörrarna och gav mig många chanser när jag anlände i Sverige för två år sedan. Första gången som jag var i Sverige var det som en martyrdom eftersom jag saknade min familj i Chile, som är landet jag härstammar ifrån; men ju mer tiden gick började jag att lära känna olika vackra platser och lära känna nytt folk. Jag började att anpassa mig bit för bit tills jag kände lyckades känna mig som en del i detta vackra land och vackra stad som är Stockholm. Till Stockholm, Sverige har jag bara ett ord som är : tacksamhet, för att ha varit mitt andra hem, som välkomnade mig med öppna armar och fulla med chanser att blomstra och vara någon i livet. Stället som jag gillar mest i Stockholm är Kungsträdgården för där träffas personer från olika kulturer och det blir en plats full med liv även fast alla olika platser runt Stockholm är väldigt fina och ljuvliga.

Claudia Fernandez Estrada- S:tEriksgymnasiet

Hola! Me llamo Ambar Nicol y vengo de Perú de la provincia Lima. Hace unos cinco años que vine a Suecia y ahora vivo en Estocolmo. Viajar a otro pais fue muy difícil para mí ya que yo no sabía nada sobre el país al que yo estaba viajando. Mi mamá ya había residido aquí unos diez años y fue por ella que vine aquí para estudiar. Al llegar aquí los primeros meses fueron muy complicados ya que el idioma era muy diferente y eso de conocer nueva gente e interactuar con personas que no conocía era raro; nunca había visto tanta gente que viniera de diferentes países y culturas que yo no tenía ni idea que existían. Poco a poco aprendí el idioma y pude comunicarme mejor. Entré a una clase especial para que me enseñen el idioma y luego a una clase normal cuando ya había aprendido más; aunque ya sabiendo más el idioma se me hacía difícil estar al mismo nivel que los demás y eso me hacía extrañar mi país; pero poco a poco logré alcanzar el nivel de los de mi clase; ya ahí había conocido nuevos amigos y gente muy amable. Este país puede ser muy aburrido por el clima y las pocas cosas que hay para disfrutar pero te brinda bastantes oportunidades en lo que es el estudio y el trabajo; ya eso depende de cada uno. Hej! Mitt namn är Ambar Nicol och jag kommer från Peru , för ca 5 år sen kom jag till Sverige och jag är bosatt Stockholm just nu. Att åka till ett annat land var mycket svårt för mig eftersom jag inte visste någonting om det landet jag skulle åka till. Min mamma hade bott här i 10 år och det var genom henne som jag kom hit för att studera. De första månaderna var väldigt komplicerade eftersom språket var annorlunda och det kändes ovanligt att träffa nya människor och umgås med de jag inte kände. Jag hade aldrig sett så många människor som kom från olika länder och kulturer och jag hade ingen aning om att de fanns. Så småningom lärde jag mig språket och kunde kommunicera bättre. Jag började i en speciell klass där jag lärde mig mer om språket och bytte sedan till en vanlig klass där de var på en högre nivå, även fast jag kunde språket bättre var det svårt för mig att uppnå den nivå andra redan hade och därför började jag sakna mitt hemland igen. Men med tiden kunde jag uppnå den nivå de hade i min klass där jag hade träffat nya vänner och mycket vänliga människor. Det här landet kan vara väldigt tråkigt för klimatet och de få saker som finns att njuta av men landet ger dig massor av möjligheter när det gäller plugg och arbete men det är upp till var och en. Nicole Carhuamaca Ruiz Conejo- S:tEriksgymnasiet

Mi Estocolmo Me llamo Jean Bautista Rios. Vengo de Lima, Perú así como mis padres y mi hermano menor. Vivo en Estocolmo, Suecia desde hace poco más de cinco años. Estocolmo de mi vida, Estocolmo de mi alma! Estocolmo, déjame decirte que eres para mí como el mar para los peces, como la madre para su hijo, como el sol para el planeta. En esta bendita tierra del norte, aprendí de la vida, como cual niño aprende de sus padres. En la capital de Escandinavia, donde el invierno parece eterno, pero cuando llega el verano, la ciudad florece en su máxima expresión. Aquí llegué desde muy lejos, para demostrarle al mundo lo que valgo, para triunfar como los grandes, y no estaré más que orgulloso, si es que mi último suspiro, lo doy en esta hermosa tierra que tanto amor me dio. Por eso, y por muchas cosas más, siempre estarás en lo más profundo de mi corazón en donde sólo ha llegado el amor de mis padres y hermano; y por la patria que me vio nacer. Es ahí el lugar donde siempre estarás! Mitt Stockholm Jag heter Jean Bautista Rios. Jag kommer från Lima-Peru, såsom mina föräldrar och min lillebror. Jag bor i Stockholm, Sverige och har bott här sedan fem år tillbaka. Stockholm i mitt liv, Stockholm i min själ. Låt mig säga dig Stockholm, att du är för mig som havet för fiskarna, som mamman för sina barn, som solen för Jorden. I detta heliga land i norden, lärde jag mig om livet, som barn som lär sig av sina föräldrar. I Skandinaviens huvudstad, där vintern verkar oändlig men när sommaren kommer, grönskar staden till sitt fullo. Hit kom jag från långtifrån för att visa världen det jag är värd, för att lyckas i livet och jag skulle inte vara mer än stolt om det så vore att jag tar mitt sista andetag i det här vackra landet som gett mig så mycket kärlek. Det är därför och många andra orsaker, kommer du alltid vara i det djupaste i mitt hjärta. Där, där det bara funnits kärlek till min familj, kärlek för landet som såg mig födas. Det är den platsen du alltid kommer finnas i. Jean Bautista Rios – Midsommarkransens gymnasium

Fotógrafa/ Fotograf: Freya Simon

”Jag är stolt över att kunna presentera den här boken tillsammans med mina gymnasieelever. De är ambassadörer från Argentina, Bolivia, Colombia, Kuba, Chile, Ecuador, Spanien, Honduras, Mexiko, Peru och Dominikanska Republiken. Ungdomarna skriver om sig själva, sina känslor och sina liv i Stockholm. Man hittar imponerande prosa och poesi i deras berättelser. Utmärkt!”

Rocío Johansson från Peru. Modersmålslärare i spanska – Språkcentrum – Södermalm –Stockholm Kurs 1- Spanska Modersmål- Gymnasiet. Lokal: S:t Eriksgymnasiet Estoy orgullosa de poder presentar este libro con mis alumnos del bachillerato. Son los embajadores de Argentina, Bolivia, Colombia, Cuba, Chile, Ecuador, España, Honduras, México, Perú y República Dominicana. Los jóvenes escriben sobre sus sentimientos y experiencias de vida en Estocolmo. Se encuentra impresionante prosa y poesía en sus relatos. iExcelente!” Rocío Johansson de Perú. Profesora de español-lengua materna del Centro de Idiomas- Södermalm - Estocolmo. Curso 1 –Español Lengua Materna – Bachillerato. Local: S:t Eriksgymnasiet